Lättsamt och lekfullt porträtteras här två sinsemellan mycket olika människor, Torsten och Signe. Den ene nog tämligen odräglig, den andra mer intagande. De talar för första gången helt öppet om sina långa liv, för författaren och för läsaren, som agerar lyssnare. Om vad som format dem till dem de är eller tror sig vara – båda till synes banalt odramatiska individer utan större betydelse.