Dikt kan komponeras i politisk övertygelse och användas av både radikala och reaktionära krafter. Det är de senare som intresserar mig i min studie som behandlar en dikt som stod i nationalismens och nazismens tjänst i Sverige under mellankrigstid och krigstid.

Studien syftar till att bestämma hur den kan, eller ska, betecknas och beskrivas. Inledningsvis frågar författaren sig om det är möjligt att applicera ideologiska bestämningar på en enskild dikt eller på diktning överhuvudtaget och mer specifikt om den aktuella dikten motiverar att bestämmas som nazistisk. Den senare frågan ställer hon i analogi med den som varit central i nazistiskt språk. Trots att denna dikt är långt ifrån enhetlig följer den en tydlig föreskrift, en poetik, som bestämmer dess form och innehåll. Det är dess regler och normer hon prövar. Starkt emotionell, stundtals till och med affektiv, skulle dikten beröra och påverka. Just därför är den så lockande och så farlig.

Inspiration till Dikt i brunt har Bibi Jonsson hämtat från sina tidigare studier av ideologisk litteratur. Blod och jord i trettiotalet (2006) respektive Bruna pennor (2012) ägnade hon åt prosa, och nu riktar hon fokus mot poesi. Studien kan betraktas som den tredje delen i en forskningstrilogi om nationalistisk och nazistisk litteratur i Sverige.

Bibi Jonsson är professor i litteraturvetenskap och verksam som lärare och forskare vid Språk-och litteraturcentrum vid Lunds universitet. Hennes forskning rör sig främst kring genusvetenskap, utifrån feministiska, queer-teoretiska och genusteoretiska teoribildningar.