Det finns i västvärlden idag två starka filosofiska och ideologiska inriktningar, postmodernismen och socialkonstruktivismen, som menar att kunskap är osäker och föränderlig, att skolan inte bör lägga lika mycket kraft som tidigare på att lära ut "skolämnen" utan att det brådskande är att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle. Vägen till det målet sägs gå genom att eleverna arbetar i grupp med olika projekt, vilket också antas förbereda dem för att delta aktivt i ett demokratiskt samhälle. Det läggs mindre tid på läsning och skrivning, och lärarnas roll är att stödja snarare än att undervisa.

Fungerar idén? Kunskap i kris studerar hur Sverige, som tidigare hade en god utbildningsstandard, steg för steg har låtit ideologiska element tränga ut ämnesstudier. I namn av att modernisera skolan och anpassa den till det moderna arbetslivet har utbildningssystemet givit allt större plats åt aspekter som jämlikhet, multikulturalism, genusteori och hållbar utveckling.

Samtidigt säger experter från olika fält att för att kunna tänka på ett oberoende och effektivt sätt behövs både ett utvecklat språk och en bred kunskapsbas, dvs. om eleverna ägnar mindre tid åt att tillägna sig ämneskunskaper och åt att utveckla sitt språk genom läsning och skrivning är detta negativt både för eleverna som individer och för samhället.

 

Inger Enkvist är professor emerita i spanska vid Lunds universitet och deltar i utbildningsdebatt sedan många år. Några av hennes titlar är Feltänkt. En kritisk granskning av idébakgrunden till svensk utbildningspolitik (2000), De svenska skolreformerna 1962-1985 och personerna bakom dem (2014) och Ny lärarutbildning nu! (2020).