Essäsamlingen Bröllop är Albert Camus andra ungdomsverk. Som 25-åring skriver han att det är Medelhavet han gifter sig med. Texterna handlar också om ungdomens gratisnöjen i Alger, om romerska ruiner i Algeriet, men även intryck från Italien och om mästarnas målningar i Florens. I den avslutande essän Öknen finns också några röster från William Shakespeares olyckliga älskande par, i skådespel som ofta utspelar sig på platser i Italien.

1953 gav Albert Camus ut samlingen Sommar, som anses vara en slags fortsättning på Bröllop, prosapoesi med landskapsskisser från europeiska städer vid Medelhavet. Det är en författare i exil, med franskan som modersmål, där Algeriet fortfarande är hans verkliga fosterland. Havet är en metafor för evigheten. Sokrates, Platon och Hegel figurerar, med tankar som spänner mellan meningslöshet och samtida förnuft. Han funderar i Gåtan över att omgivningen ger honom etiketten det absurdas skildrare.

Inledningen till dessa två essäsamlingar är skriven av Mikael Azar, författaren och professor i idéhistoria. Översättningen är ny och gjord av Joachim Forsgren. Senast essäerna översattes var 1960.

1957 tilldelades Albert Camus Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid."