Kortromanen, eller novellen, Ensam (1903) är till viss del baserad på författarens egna erfarenheter av ensamhet och åldrande – men verket innehåller även fiktiva inslag.

I Ensam möter vi en änkling, som efter en tids bortavaro återvänder till Stockholm. Han finner att han inte kan återknyta kontakten med sina forna vänner och väljer att leva sitt liv i avskildhet, där han ägnar sig åt litterärt skapande. Han iakttar känsligt sin omgivning under långa promenader och diktar upp historier om människorna i grannskapet. Han granskar sina minnen av gamla vänner – men även av sig själv – med nya mildare ögon.

Verket är en av författarens vackraste och mest hoppingivande prosaböcker. Ensam leder tankarna till samtidens flanörlitteratur och ensamheten beskrivs här inte enbart som ett negativt tillstånd, utan som en möjlig väg till kontemplation och självreflexion.