Kritiskt tänkande brukar hävdas vara centralt i all akademisk verksamhet. En huvuduppgift för samhällsvetenskapen är att kritiskt undersöka sociala institutioner, idéer och praktiker. Flertalet tunga samhällsvetenskapliga forskare omfattas också av en kritisk ambition, exempelvis Habermas, Foucault, Bourdieu och Giddens. Detta till trots råder det brist på litteratur som kopplar samman den kritiska ambitionen med samhällsteori och vetenskapsteori å ena sidan och empiriska studier å den andra.

I den här boken relateras kritisk teori och vissa varianter av postmodernism till kvalitativ metod. Författarna presenterar en referensram för kritisk kvalitativ samhällsvetenskaplig forskning. Boken tar upp kunskapsintresse, språk och kunskapens politiska och ideologiska natur, och omtolkar olika metodteman, till exempel intervju, etnografi och tolkning. Författarna pekar på den kritiska ansatsens kreativa potential bland annat genom att den stimulerar till ett ifrågasättande av dominerande språkbruk och synsätt, vilket i sin tur öppnar för nytänkande.