Verner von Heidenstam (1859-1940) var banerförare för de s.k. nittiotalisterna, som gick till storms mot naturalismen, vilken han bl.a. betraktade som livsfientlig och färglös. Heidenstams böcker har företrädesvis historiska, ofta nationalromantiska teman. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1916.

Till skillnad från debuten, Vallfart och vandringsår (1888) – med sina huvudsakligen exotiska motiv, sin romantik och sinnlighet – skildrar Dikter (1895) fosterlandskärlek, hembygdsromantik, naturscenerier och teman ur svenskt folkliv respektive grekisk mytologi. Heidenstam är influerad av realismen; den sentimentala, svärmiska ton som är representerad i en del äldre svensk lyrik har dämpats i lejonparten av dikterna. Tack vare detta verk kom Heidenstam att betraktas som nationalskald.