Är vi människor i grunden enskilda, ensamma - eller hör vi samman? I jag är himmel och hav tar Jonna Bornemark avstamp i en av de mest paradoxala och djupt existentiella erfarenheter som hör livet till - graviditeten.

Den gravida kvinnan kontrollerar sin kropp och samtidigt inte, hon är passiv och aktiv på samma gång, hon möter både liv och död. Hon är en och samtidigt två. Det är en erfarenhet som inte har fått ta plats i filosofin, den västerländska filosofen har typiskt inte varit en kvinna, än mindre en gravid kvinna.

Men om vi tog denna erfarenhet på allvar, vad skulle vi då upptäcka? Vart skulle det leda oss?

Vi tänker så ofta att livet börjar vid födelsen och att kroppar är separerade från varandra. Vi uppfattar liv som något som finns i åtskilda individer, inte som något som binder ihop oss med varandra. Graviditeten är en erfarenhet med kraft att utmana dessa idéer och ge oss en ny, annan förståelse för vad liv är och vilken relation vi egentligen har till andra människor och andra levande varelser.

Jonna Bornemark är en av Sveriges mest kända och tongivande filosofer. Med böcker som De omätbaras renässans och Horisonten finns alltid kvar har hon nått långt bortom de filosofiska rummen.

jag är himmel och hav är en naturlig fortsättning på de tidigare böckerna, om vad vi tappar bort i vår iver att ringa in, spalta upp, mäta och kvantifiera varje aspekt av livet. Men jag är himmel och hav är samtidigt något helt annorlunda. Det är ett försök att närma sig graviditetserfarenheten och dra radikal lärdom av den. Med utgångspunkt i en poetisk undersökning av graviditetens, födandets och småbarnstidens erfarenhet vill den här boken bidra till att utveckla en graviditetens och de sammanbundna kropparnas filosofi. Kanske till och med en livets logik.