Stefan Jarl är den svenska dokumentärfilmens mästare, flerfaldigt internationellt prisbelönad och känd för sitt sociala engagemang. I sina berättelser och reflektioner visar han hur utomordentligt väl han behärskar historieberättandet också i textform. Vi får följa med en tonårig Stefan Jarl som cyklar till Arne Sucksdorffs hus, knackar på och artigt frågar om han kan få vara med när farbror gör sin nya film, ett möte som kom att bli livsavgörande. Vi får inblick i den nära vänskap som Stefan Jarl hade med Kenta och Stoffe, vars liv han skildrade i Modstrilogin. Och vi får läsa om en nattlig bilfärd i Skövde med Quincy Jones, vilket ledde till att Jones spelade in sin första filmmusik.
En engagerad dåres näst sista suck är en samling berättelser ur ett långt liv, skildrade med värme och visdom. Stora konstnärer som Chris Marker, Bo Widerberg och Astrid Lindgren dyker upp, ofta under dråpliga omständigheter. Jarl skriver också om privatiseringar, välfärdssystemens kraftiga försämring och kampen för yttrandefriheten. Samhällskritiken blandas med nära betraktelser av fåglar och natur. Och förstås med många insikter om filmskapande.
På min anslagstavla står det: NON UN DIE SINE PICTURE. Inte en dag utan en bild. Jag försöker hålla mig till det.
"En minnesvärd episod är när den unge Stefan Jarl är hjälpreda åt Arne Sucksdorff som spelar in Pojken i trädet. (...) Spänstigt är det också när Stefan Jarl skriver om filmskapandet, och försöker komma underfund med hur man ska göra." Västerbottens-kuriren, Lars Böhlin
"Som vanligt egensinnig rör han sig mellan högt och lågt, men snor ihop det effektivt och ofta yrselframkallande starkt. (...) Stefan Jarls memoar-, eller kanske hellre minnesbok En engagerad dåres näst sista suck är full av spännande historier och anekdoter ur hans mer än 60-åriga filmkarriär, i korta kapitel med teman som associerar och knyts ihop - som små filmer ur livet. Bitvis är den trollbindande." Arbetaren, Josephine Askegård
"Han bjuder på mycket medryckande personlig närvaro. (...) Det finns flera dråpliga guldkorn i boken. Jag glömmer inte berättelsen om kajan som flyttade in hos familjen Jarl en sommar." Dala-Demokraten, Ulf Lundén
Lättläst samling texter och reflektioner. (...) Underhållande men också upplyftande läsning. (...) I texten är Jarl ärlig och utlämnande, inga onödiga skimmer vilar över hans berättelser. Vissa är häpnadsväckande i sig, andra dråplikt mänskliga. Proletären
"För Jarl kan verkligen konsten att berätta en historia. Avsnitten om uppväxten i Skara och den såriga relationen till hans hårt arbetande men frånvarande föräldrar är genuint gripande. Likaså kapitlet om barndomens äventyr vid Hornborgasjön och kärleken till naturen. (...) En engagerad dåres näst sista suck är full av personliga tankar om liv och konst. För alla som har följt Stefan Jarl genom åren innehåller boken mycket som är läsvärt och intressant." Jönköpings-Posten, Johan Fingal
"En engagerad dåres näst sista suck är en textsamling, skrivbordstömning om man så vill, om de ämnen som engagerar Jarl mest. (...) Lika stark som hans vrede är när han ser ut över världens elände är hans kärlek till filmen, montaget, bilders förmåga att framkalla känslor. Hans eld är kanske den största i landet. Jag är tacksam över att Jarls brasa fortsatt brinna medan så många glödar slocknat omkring honom." Sydsvenskan, Kalle Lind