Helena lägger handen mellan min korsrygg och rumpa. Vi dansar på hotellrummet. Det är på det dekadenta tjugotalet och vi dansar på det rustika träbordet. Jag har en skönheten&odjuret-klänning och hon har vanliga kläder fast med en touch av glamour. Hon matar mig med knark. Hon säger att hon älskar mig och smeker mig över håret. Att jag har legat inuti hennes mage och kropp och att vi egentligen är samma.

Pressröster om HUNGER:

””Hunger” är full av den sortens fulländade formuleringar och finurliga iakttagelser utifrån ett vuxenblivande där ingen hjälper en, eller kanske ens skulle kunna hjälpa en.” Borås Tidning

”När det enda som gör livet värt att leva är få insupa fullständigt egna röster, en sådan som Nygrens, där hennes lesbiska kärleksuppvaknande tack vare den totalt konstnärliga friheten får det att börja brinna i mig.” Aftonbladet