En bok med utvalda noveller av Hjalmar Söderberg som fått titeln Det blå ankaret. Med efterord av Jesper Högström.

"– Du ser på ankaret, sade han. Det är sant, det är inte vackert.

Och det går aldrig bort. Hon tog hans hand och betraktade nyfiket de blå prickarna, som bildade ett ankare. Men hon sade ingenting."

I Stockholm är ölstugornas fönster täckta av rimfrost, de långsamt förbipasserande iförda luggslitna rockar och varje rum höljt i cigarrök. Åtminstone i det Stockholm Söderberg bevittnade när han inledde sin författarbana vid 1800-talets slut.

Det blå ankaret innehåller ett urval av Söderbergs bästa noveller som vid sidan av Historietter och romaner som Doktor Glas och Den allvarsamma leken har gjort honom till en av Sveriges genom tiderna främsta berättare.

Söderberg sa om sitt eget författarskap att han trodde på köttets lust och själens obotliga ensamhet. Genom sin författarbana skrev han aldrig om det som föll honom in, utan om det som tärt på honom i det tysta och i hans berättelser satte han livets inre plågor och motstridigheter i centrum.

Hans samhällskritiska författarkollegor tyckte att han var gammalmodig, ändå var han tillräckligt långt före sin tid för att skaka om det litterära etablissemanget och orsaka åtskilliga sedlighetsdebatter. Exempelvis med sin debutroman Förvillelser som vid tiden den kom ut var ett porträtt av de unga och normbrytande människornas Stockholm. Och med detta åstadkom han det som många menar att en författare är menad att göra, vilket är att påskynda utvecklingen, bryta upp det som anses självklart och få människor att tänka om.

Idag är Söderberg mest berömd för romanerna Doktor Glas och Den allvarsamma leken (nyligen filmatiserad av Pernilla August). I Det blå ankaret har Bakhåll samlat ett urval av Söderbergs mer svåråtkomliga men viktiga berättelser som "Den brinnande staden", "Spelarna" och "Margot". Söderbergs texter stannar till och tar vara på de små ögonblicken i livet med säregen knivskärpa och stil. En gestaltning av verkligheten som gör honom lika aktuell idag och imorgon som för hundra år sedan.

I titelnovellen, "Det blå ankaret", möter en före detta sjöman den Stockholmska societetens innersta kretsar i samband med en nyfunnen förälskelse. Han gör sitt bästa för att smälta in och bli respekterad, även om han vet att han egentligen inte är en av dem. Oavsett vad han tar sig till kommer han alltid att sticka ut. Beviset syns på hans vänstra hand, en tatuering föreställande ett blått ankare.

Söderberg står idag bredvid Strindberg som en av Sveriges genom tiderna mest lästa och högaktade författare. Men i sekelskiftets Stockholmskretsar var Hjalmar Söderberg endast en bland många unga uppåtsträvande författare som arbetade i Strindbergs skugga.

Söderberg och Strindberg möttes första gången på en ångbåt. Söderberg var en brådmogen skribent på 21 år. Strindberg drack punsch med kaptenen. När de passerade varandra på däck råkade Strindberg tappa sin tändsticksask. Om detta skulle Söderberg senare skriva: "Den trillade ned vid mina fötter. Jag tog upp den och räckte honom den, rodnande lika djupt som en nattvardsflicka för sin älskade konfirmationspräst." (Ur novellen "Två kvällar med Strindberg".)

Strindberg lade inte på minnet vem det var som hjälpte honom den dagen, men fjorton år senare bjuder han in Söderberg att delta i en av Strindbergs kända sammandrabbningar hemma i bostaden på Karlaplan.

I novellsamlingen Det blå ankaret gör vi nedslag i Söderbergs författarskap och väljer bland författarens bästa tillståndsnoveller. Boken ger samtidigt ett nytt perspektiv på Söderbergs liv och utgör en samling berättelser om en stad i förvandling.

Följande noveller ingår: Kanalfärd – Oktoberskymning – Margot – Ett självporträtt från 1901 – Spelarna – Det blå ankaret – Blom – Den brinnande staden – Gärda – Sommardagar — Satan, majoren och h