14-åriga Rywka Lipszyc:s och 13-åriga Janina Hescheles dagböcker vittnar om två barns nästan ofattbara uthållighet och överlevnadsförmåga under Förintelsen. De står för två helt motsatta motståndsstrategier: Gudsförankring och kampvilja. Båda hyllar livet – också under de vidrigaste omständigheter, i dödens väntrum. Deras familjer utplånas successivt, de lever i yttersta förvivlan – de kan vackla men helt ger de aldrig upp. Rywka uttrycker upplevelsen av Lódzgettots entydiga helvete. Janina berättar om Janowski-arbetslägret i Lwówgettot där hon hölls fången – med små öar av motstånd och underjordisk kulturaktivitet. De båda uppvisar en häpnadsväckande kombination av mognad och tapperhet vid sidan om klarsyn och verbal talang. Kazimiera Ingdahl gav 2012 ut sin mäktiga och mycket uppmärksammade dokumentation Icke helt och hållet skall jag dö om polskjudiska relationer i historiens ljus - i grunden ett försök att komma till rätta med det eviga, på senare tid åter plågsamt aktualiserade polskjudiska ”såret”. Denna studie fullföljer och fördjupar i ett mindre format ett viktigt avslutande tema i den tidigare volymen: de polskjudiska barnens upplevelse av Förintelsen.