Varje år infinner sig samma sak: tillståndet då hösten sakteliga går över till vinter. Då den prövande första snön blir ett förebud om längre nätter och om frostens ihärdighet att krypa in i mellanrummen och täppa till andningshål och flyktförsök. "Nedsövda som björnar, med begränsade kroppsfunktioner, dröjer vi oss igenom blanka dagar, lika varandra intill förväxling, oräknade, enstaviga och färglösa." Inne i huset tvingas tanken ta ställning till årstidsväxlingarnas ofrånkomlighet.

Vinter i sommarhuset börjar i ett vinterlandskap och resonerar lågmält om det som är nära och det som är onåbart, tills höstmörkret åter sänker sig över samma landskap.