Lars Larsson blev känd redan i sin samtid,det tidiga 1800-talet. Han var ofta klädd i kvinnokläder och kom att kallas Lasse-Maja. I sin självbiografi berättade han om sina stölder, rymningar från polisen och framför allt hur han lurade välbärgade personer. Här redogör historieprofessorn Lars Ericson Wolke för verklighetens Lasse-Maja samtidigt som han sätter in berättelsen i ett vidare socialhistoriskt och kriminalhistoriskt sammanhang.