Hur är det att vara förälder egentligen? Med avstamp i egna erfarenheter berättar etnologen Malin Haawind om det lyckade i att misslyckas, om hur overallkrigen kan ge panikångest och om lättnaden i att ändå få den där varma lilla handen på kinden efter en bråkig dag. Detta är en bok om livet med småbarn. Om de stoltaste ögonblicken som förälder men också (kanske framför allt) de minst stolta. Om hoten, mutorna, trugandet, bekräftelsen, närheten, ömheten och känslan av att bara vilja fly till en plats där ingen kräver något av en. Om att föräldraskap inte är en uppgift eller ett projekt som kan bockas av, utan ett liv som ska levas, med barn. Och i detta ska allas personligheter få plats både småmänniskornas och de vuxnas. Det handlar om samhällets förväntningar, normer och krav på hur man ska vara som förälder och hur de äter sig in i en fast man försöker stå emot. Om allt man inte får göra som förälder, om det präktiga duktighetskravet som sitter som en för trång och stickig kofta runt ens axlar och gör att det blir svårt att röra sig fritt och efter eget huvud. Men det handlar också om stunderna när man lyckas frigöra sig och vara förälder på sitt eget sätt och hur bra det känns. Och om de allra bästa stunderna tillsammans med barnen, när allt helt plötsligt är enkelt.