Varför bosätter sig människor på riskfyllda platser? Hur beter sig människor i en katastrof och vilken betydelse har religion, hushåll och försörjning för återhämtning? Lär vi oss av våra kriserfarenheter och vilken roll spelar motivation och kollektiva minnen för detta? Är kapacitetsutveckling, multisektoriell samverkan och övning en hållbar väg mot reducerad katastrofrisk? Dessa är några av de många frågor som denna bok besvarar.

Katastrofriskreducering är ett växande område, såväl politiskt som inom forskning och utbildning. Det handlar om att förstå de samhällsprocesser som skapar risk för katastrofer och som påverkar villkoren för organisationer och individer att hantera dem. Denna kunskap kan bidra till att minska exponering och sårbarhet för människor, egendom och miljö och utveckla samhällens, organisa­tioners och enskildas förmåga att reducera risker och hantera katastrofers konsekvenser, vad som på senare tid kallas resiliens. Katastrofriskreducering innehåller både teoretiska kapitel och empiriska fallstudier baserade på aktuell forskning om katastrofrisk­reducering.

Boken ger läsaren en god översikt av detta mång­vetenskapliga kunskapsområde, genom att beskriva och problematisera centrala begrepp och perspektiv. Det här är en bok som vänder sig till såväl studenter och forskare som praktiskt verksamma beslutsfattare inom krisberedskap, humanitära insatser och riskhantering på myndigheter, i kommunal verksamhet och i icke-statliga organisationer.