Året var 1901 och Arthur Conan Doyle hade lärt känna en
journalist som var uppvuxen vid Dartmoor i sydvästra England
och tillsammans började de fantisera fram en ruskig historia
om en helveteshund som satte skräck i befolkningen på heden.
Liknande skrönor hade journalisten hört under sin barndom.
Ju mer Conan Doyle jobbade med intrigen, desto mer insåg han att
berättelsen behövde en stark centralfigur, någon som förde handlingen
framåt. Och en sådan hade han ju redan – Sherlock Holmes.
Baskervilles hund kom att bli den mest berömda av de sextio
berättelserna om detektiven (fyra romaner och femtiosex noveller).
Den finns med på många listor över världens bästa detektivhistorier
och har filmatiserats uppemot tjugo gånger. Ett gäng serieversioner
har det också blivit under de senaste femtio åren – och här följer
en av de mest intressanta.