Begrepp som ¿flicka¿ och ¿tant¿ a¿r ta¿njbara och ibland motsa¿gelsefulla. De kan vara uttryck fo¿r genus, fo¿rbundna med kultur, kroppsideal, livsfo¿rlopp och normer. I Att konstruera en kvinna anva¿nder fo¿rfattarna flickan, tjejen, kvinnan och tanten fo¿r att ska¿rska¿da a¿lders- och ko¿nsordningar och tillga¿ngliggo¿ra forskning om ko¿n, a¿lder och a¿ldrande. Flickan ser vi oftast som ett barn, men ordet har ocksa¿ kommit att anva¿ndas om tjejer och unga kvinnor. Tanten i sin tur har kommit att bli en symbol fo¿r ¿det lilla livet¿ med hantverk och la¿ngkok, men a¿ven fo¿r sja¿lvsta¿ndighet och kritisk blick: hon so¿ker inte behaga utan kan sa¿ga emot och visar civilkurage. Ba¿de tanten och flickan anva¿nds ibland pa¿ ett a¿lderso¿verskridande och subversivt sa¿tt. Fo¿rfattarna diskuterar hur kulturella fo¿resta¿llningar skapas och a¿terspeglas i medierade sammanhang: i sko¿nlitteratur, tidningar, tecknade barnfilmer, bloggar och olika popula¿rkulturella sammanhang ¿ men ocksa¿ i ma¿nniskors egna bera¿ttelser. Har vi idag ett uppluckrat a¿lderslandskap da¿r ma¿nniskor a¿r friare fra¿n normer om ¿passande beteende¿ och kan iscensa¿tta sina liv som de o¿nskar utan att beho¿va fo¿rha¿lla sig till sociala tidtabeller?