Sedan det moderna forskningsuniversitetet såg dagens ljus för två hundra år sen har forskning och vetenskap gjort bevisligen världen bättre. Kunskap, kreativitet, kritik och kollegialitet har utgjort nyckel till denna exempellösa framgång. Akademins framgång har dock inte vilat på en demokratisk-politisk logik som genomsyrar dagens samhälle, utan på en parallell och alldeles egen verklighet där forskarna i sitt sökande har drivits av sitt engagemang och sin nyfikenhet. När denna anda får råda inom vetenskapen blir det också bra för samhället i stort. Men i dagens projektsamhälle med sina krav på en kortsiktig resultatleverans framstår akademins sätt att fungera som provocerande. Hur kunde det bli så och vad gör vi åt det? I denna bok söker ett antal engagerade forskare, tidigare universitetsrektorer och ämbetsmän svar på dessa frågor. De är förskräckta över en utveckling där djup kunskap, vildsint kreativitet, kritiska samtal och kollegialt ansvar kastas på sophögen, denna utveckling får inte fortsätta! Då rycker vi undan mattan för mänskliga framsteg och ett civiliserat samhälle. Vi måste försvara de värden som akademin står på sedan lång tid tillbaka - inte för att de är traditionella, utan för att de är de modernaste vi har.