Karin Boye räknas som den första kvinnliga modernisten i Sverige.

I hela sin lyrik ägnar sig Boye åt uppgörelser. Dikterna är på en gång enkla och mångtydiga. Hennes mest berömda dikt är "Ja, visst gör det ont när knoppar brister" ur För trädets skull (1935), följt av "I rörelse" ur Härdarna (1927). I båda böckerna visar översättaren Boye även prov på tolkningar av andra kända författare.

Bildspråket är naturnära; prunkande, men även glimrande, porlande. Utan rustning återspeglar Boye spänningen mellan yttre och inre krav, känsla och vilja, ideal och verklighet...