"När min farbror, översten Jegor Iljitj Rostanjev, hade tagit avsked ur tjänsten, slog han sig ner på godset Stepantjikovo som han hade fått ärva, och blev där snart så hemmastadd som om han hela sitt liv inte hade varit annat än en rotfast godsägare som aldrig varit utanför sina domäner."

Människorna på godset Stepantjikovo (1859) är något för Dostojevskij så ovanligt som en humoristisk roman. Men bakom den drastiska komiken förnimmer man hela tiden Dostojevskijs visdom och medkänsla. Boken tillhör Dostojevskijs betydande verk och är med sin satiriska stil och absurda handling förbluffande modern.