Simone Weil (19091943) var en fransk tänkare, religiös mystiker och politisk a­kti­vist. Hon undervisade i filosofi, arbetade på fabriksgolvet och var aktiv i fackföreningsrörelsen. I spanska inbördeskriget anslöt hon sig till anarkisterna. När nazisterna ockuperade Frankrike flydde hon till USA för att kort därefter återvända. Hon avled i tuberkulos i London. Några få månader före sin död 1943 skrev filosofen och aktivisten Simone Weil sin svidande uppgörelse med det parlamen­tariska partisystemet. Medveten om att de tyska nationalsocialisterna tagit makten på demokratisk väg, sökte Weil totalitarismens rötter i det moderna partiväsendet. För Weil innebar varje politiskt parti en organisation som utövar ett kollektivt tryck på sina medlemmars sätt att tänka, och dess mål är att ohämmat växa. Detta visade enligt Weil att alla partier har totalitära rötter och målsättningar. Samhällets bästa vaccin mot den fascistiska smittan var därför det omedelbara avskaffandet av de politiska partierna. Här presenteras Simone Weils kontroversiella essä i svensk översättning tillsammans med ett efterord av Mårten Björk, doktorand i teologi och redaktionsmedlem i tidskriften Subaltern. Pressröst: Att Simone Weils Om de politiska partiernas allmänna avskaffande nu publiceras i svensk översättning (av Mårten Björk) på H:ström Text & Kultur samt i engelsk översättning på New York Review of Books kan ses som ett tecken i tiden. Denna essä från 1943 sällar sig dock inte till standardkritiken. Ofta beklagas postpolitiken med samma kombination av nostalgi och cynism som i sig utmärker den postpolitiska hopplösheten. Weil stannar inte vid kritiken utan har också en lösning. Hennes budskap är inte bara att politiken måste våga växa bortom partipolitikens snäva ramar. Partierna fördärvar politiken som sådan, hävdar hon, och måste därför förbjudas i lag. [...] I en tid när positioneringsstriderna börjar parodiera sig själva strålar Weils vision starkt som värderealistisk kontrast. Vad hon begär är summa summarum att vi vågar ta det subjektiva ansvar som det innebär att tänka själv. - ROLAND PAULSEN Svenska Dagbladet.