I ett noga genomtänkt försök att slå sig fram som författare, skickar Victoria Benedictsson iväg ett brev i maj månad 1884. I detta erbjuder hon den unge prästsonen och blivande författaren från Hörby, Axel Lundegård, ett kamratligt samarbete. Axel Lundegård accepterar.I sanningens namn skulle de komma att utbyta studier och kritisera varandra. Under mottot ”knifven mot strupen” skulle de leverera litteratur i tidens realistiska anda.Deras omfattande brevväxling pågick fram till Benedictssons död i juli 1888. Merparten av Victoria Benedictssons brev publicerades av Axel Lundegård, medan hans egna aldrig har offentliggjorts.För första gången återges de som den dialog de ut-gör. Breven är historiska dokument kring författarlivet i 1880-talets Sverige. De är också en resa genom två människors känslomässiga slitningar och stundtals hänsynslösa studier av sina nära och kära. Breven öppnar upp för en förståelse för två av 1880-talets mest kända författare.Brevväxlingen ges ut i fyra volymer, varav denna är den fjärde och sista och omfattar åren 1887 och 1888.