Jan Töves nya bok, hans fjärde egna titel, är radikalt olik hans tidigare böcker. I distinkta, renodlade bilder visar han i Silent Landscape hur människans hand påverkar naturlandskapet och framtvingar förändringar, resulterande i en annan ordning än den ursprungliga. Det är en många gånger skrämmande verklighet som blottläggs, människans framfart är tvingande när ekonomiska intressen driver på. När vi ser bilderna förstår vi sammanhang och konsekvenser.
Ett centralt tema i Silent Landscape är förhållandet mellan yttre och inre landskap. Det yttre landskapet är det vi lever i och det inre landskapet är det vi bär med oss. Det yttre landskapet har ett starkt inflytande på vårt välbefinnande, lite tillspetsat är det på lång sikt en fråga om liv eller död.
Påtagligt i Silent Landscape är bristen på synligt liv. Två surfare tar sig in mot land i bokens början, två barn springer ut mot vattnet i bokens slut, ett par ensamma starar kurar på ett tak. Landskap i tystnad men också landskap som tystats. Öppna landskap som behagar ögat ses parallellt med vad som tagits i anspråk för snabbväxande energiskog i räta rader, grustäkter och instängslad mark. Vägar, broar och fabriker har anlagts. Allt måste få plats.
Vi befinner oss i ett tillstånd mellan dröm och verklighet, som Jan Töve uttrycker det. Men inte utan inslag av hopp för Jan Töve vore inte den han är om han inte också visar hur vild natur utvecklas på sina egna villkor när den lämnas ifred, som i de sex bilder (sid 96-107) som utgör bokens epilog: Jag finner ibland små oaser av natur som tycks ha återerövrat sitt ursprung i skuggan av människan. Områden som på nytt förvaltar det förflutna i sina rum.
"Alla bra landskapsfotografier är mer än bara vackra objekt; de säger någonting. De lämnar en kommentar om samhället eller en större fråga", skriver Jamie Dormer-Durling, författare till en av bokens två artiklar. Det stämmer väl med vad Jan Töve visar i Silent Landscape. Han som 1996 debuterade med den kritikerhyllade titeln Speglingar med finstämd naturlyrik i text och bild håller nu fram en titel stämd i annan tonart, en samtida rapportbok som manar till återhållsamhet i det kompromisslösa utnyttjandet av naturens resurser.
Landskapsekologen Peter Bergman skriver om kopplingen mellan yttre och inre landskap: "Bara för att vi kan påverka, samt i stor skala helt omdana, de yttre landskapen så kommer vi aldrig kunna frigöra oss från deras makt över oss. Det finns en stark koppling mellan dessa yttre landskap och våra inre, mentala. ... Tänk bara på den inre frid vi känner när vi slår oss ned vid en havsstrand eller vandrar utmed en porlande bäck. Det finns vetenskapliga belägg för att tio minuters stilla njutande av vågor som sakta slår mot en strand är minst lika effektiva för att sänka ett för högt blodtryck som den bästa nutida medicin". Åke Sidvall