Kärlek, tbc och liberalism är på samma gång politisk biografi, gripande kärlekssaga och medicinhistorisk skildring kring folksjukdomen lungsot. 800 kärleksbrev 1934-40 mellan Sven Wedén (1913-1976) och hans fästmö/hustru Marianne var fyllda av känslor och längtan. Men också inblickar i livet på Romanäs sanatorium och i hur Wedéns politiska tänkande utvecklades i skuggan av Europas väg mot andra världskriget. Han blev glödande antinazist och socialliberal. Först efter 21 år, 1948, blev han friskförklarad från tbc. Samma år invaldes han som Folkpartiets yngste i riksdagen, där han blev ledande bostads- och försvarspolitiker. 1967 efterträdde han Bertil Ohlin som partiordförande, men i valet året efter misslyckades han som oppositionsledare att vinna över Tage Erlander. Valrörelsens mest dramatiska inslag var ett hemligt brev som regeringen använde för att döma ut Wedéns kritik av Sovjets hotelser mot Tjeckoslovakien. I verkligheten motsvarade dokumentet inte alls vad det utgavs som, varför aktionen framstår som en stor skandal. Hemligstämpeln hävdes inte förrän 18 år efter Wedéns bortgång. Sven Wedén beundrade Bertil Ohlin, men Wedéns hittills okända dagböcker visar att deras samarbete inte var problemfritt. Han hade bra personkemi med Tage Erlander, som han såg som garanten för nära försvarssamarbete västerut. Hans Lindblad lärde känna Sven Wedén i riksdagen. Han tecknar en bild av den självlärde Sven som kämpe trots svåra odds, en politisk tänkare med stark integritet och samtidigt en varm person med stor empati.