TRETTIO åR EFTER KRISTI DÖD… De kristna hoppas på deras frälsares återkomst, ty guds utlovade kungarike har fortfarande inte kommit. I det ockuperade Palestina väntar judarna också på Messias. Det romerska imperiet erbjuder en annan bild… General Julius Publius Vindex’ ärelystnad känner inga gränser. Han firar en triumf, men arbetar redan för en ännu större framgång som innebär tusentals oskyldigas död. Men han blir förråd av sin egen dotter, Livia, och sänd till Judéens gruvor. Ställd inför hårda prövningar, i en kristen slavs sällskap upptäcker Julius till slut att denne troendes ideal visar sig vara en mycket bättre ledstjärna än hans egen cyniska egoism. Nedbruten av sin egen omedgörliga logik – på gränsen till självmord – slutar det med att Julius räddar den kristnes liv som han fram till dess har betraktat som sin fiende. Julius har inte funnit tron men det är ändå en sorts återuppståndelse för honom. Samtidigt som Livia också blir fånge i gruvan beblandar sig djärva zeloter, judar som bekämpar den romerska ockupationen, med slavarna. Kefas, deras ledare, är övertygad om att Julius nye vän inte är en slav som de andra. I honom ser Kefas den Messias som skrifterna förkunnat om… och Kefas har kommit för att befria honom. När Livia blir dömd till döden tvingar Julius den kristne till aktion och påbörjar slavlägrets befrielse. Besvärad av att tillfälligt ha tagit på sig den roll som han tillskrivs, leder den förre slaven ”Messias” nu de befriade fångarna ända till zeloternas tillflykt, ett naturligt fäste kallat Ein Guedi. Där lyckas den mystiske Gamaliel, han som förutspått hans ankomst, övertyga slaven om detta: Att han är kristi bror, förutspådd att uppenbara ”Det tredje testamentet” som ska öppna portarna till himlarnas kungarike för världen. Men för att göra detta måste han följa kallelsen som ekat inom honom sedan han föddes. Österut… Under tiden har den dystre senator Modius, eskorterad av sitt vita garde, nått utkanterna av en öken utan namn…