Søren Kierkegaard är ett namn som de flesta känner till. Han citeras i många olika sammanhang. Men det är inte många som faktiskt har läst något av honom. Det beror delvis på att mycket av det han skrev inte finns på svenska. Det beror också på att han var så fruktansvärt produktiv att man inte vet var man ska börja. I den här boken finns smakprov på en del av hans viktigaste skrifter och tankar. Min förhoppning är att de ger mersmak. Det är svårt att tänka sig den existentiella rörelsen utan Kierkegaard. Han vände upp och ner på det filosofiska tänkandet. Han satte människan, individen, i centrum istället för det han kallade för kunskapsslott där ingen faktiskt bodde. Han skrev, till exempel, att filosofin alltid har behandlat döden, men att utgångspunkten för honom var insikten om att »jag skall också dö«. Detta är en helt annan infallsvinkel som är subjektiv, innerlig och individcentrerad. Det är därför man så ofta känner igen sig själv och sina innersta upplevelser när man läser Kierkegaard. Kristen tro var mycket viktig för Kierkegaard, inte som den nedärvda kyrkan och dess läror hans kyrkokritik var massiv utan som en djup och omfattande upplevelse.