Digipack.
Bernt Rosengren, saxofonist, flöjtist, kompositör och arrangör, är en av Sverige internationellt mest kända jazzmusiker. Han slog igenom som nittonåring och har sedan dess stått i det främsta ledet inom svensk jazz i mer än 50 år. Bernt har under åren inspirerat och spelat med flera generationer svenska jazzmusiker. 1975 bildade Bernt Rosengren sitt första storband. Innan dess hade han mest hörts i olika mindre grupper med flera av den tidens finaste jazzmusiker. Många av dessa finns med i det nitton man starka storband som hörs på denna inspelning. Här finns i stort sett hela den svenska jazzeliten från 1970- och 1980-talen men också ett par mycket välkända amerikanska gäster: Pianisten Horace Parlan, med ett förflutet hos bland andra Charles Mingus, och gitarristen Doug Raney, en av 1970-talets mest uppmärksammade unga amerikanska gitarrister. Samarbetet mellan Bernt och amerikanerna hade börjat i Köpenhamn ett par år innan denna inspelning. Som så många andra jazzmusiker hade man valt Köpenhamn som sitt hem. Horace och Doug var under flera år mer eller mindre ordinarie i Bernt Rosengren Big Band. På 1970-talet hade Bernt på flera sätt försökt att skapa speltillfällen för storbandet. Bland annat hyrde han under flera säsonger dansstället Bal Palais i Stockholm, en riktig succé. En tradition som för övrigt sedan togs över av Gugge Hedrenius Big Blues Band.
Det var efter dessa år på Bal Palais som Caprice Records spelade in bandet i maj 1980. Musiken är arrangerad av Bernt, som även komponerat sju av skivans nio spår. De två andra numren är John Coltranes Naima och Irving Berling How Deep is the Ocean?, kända melodier som Bernt gett en ny musikalisk dräkt. Förutom Doug och Horace är det främst Bernt som hörs som solist, på flöjt, alt- och tenorsax. Han får här utrymme att visa vilken fantastisk instrumentalist han är. Den fina trumpetaren Lars Färnlöf är också solist på ett spår.
"Storbandsjazz måste svänga, man ska kunna dansa till den. Och musiken måste bygga på solister, precis som i det gamla Count Basie-bandet på 1930-talet. Jag är inte särskilt förtjust i mer pretentiösa saker som konsertsviter för storband ... och sånt!" Orden är Bernts inför inspelningen av plattan som nu för första gången släpps på cd. Och man förstår precis vad han menar. Den över trettio år gamla inspelningen låter fantastiskt bra och ja, det svänger som bara den. Plattan är en del i Caprice Records återutgivningsserie, fantastisk musik som varit utgången på skiva men som nu åter görs tillgänglig i digitalt format.