Jeanette Köhn, sopran
Nils Landgren, trombon
Johan Norberg, gitarr
Jonas Knutsson, baryton- & sopransaxofon
Eva Kruse, bas
Radiokören / Gustaf Sjökvist

Den klassiska musiken har genomgått många förvandlingar och står idag med en enorm variation av klanger och orkesterbesättningar.
Utvecklingen pågår fortfarande med många intressanta nutida tonsättare som utvecklar genren vidare. Under populärmusikens historia har många försökt att arrangera om kända klassiska verk för både synthesizers och jazzorkestrar med varierat resultat. Det är en paradox att man måste närma sig musiken med stor respekt men samtidigt vara respektlös för att kunna skapa ett intressant möte mellan ny och gammal musik. När trombonisten och sångaren Nils Landgren fick frågan: "Kan man spela Bach med en ny vinkel" av arrangören för Bachfestivalen i Leipzig slog tanken rot. Tänk om man kunde skapa en ensemble och ett möte där improvisationen underställer sig barockens rytmik, utan att förändra den grundläggande harmoniken?

Idén var inte att "jazza till det" men att låta improviserandet återknyta med barocken som ett naturligt element. Och så var det faktiskt på 1600-talet när många musiker var skickliga improvisatörer. En klassiskt skolad sopran behövdes i gruppen som stadigt centrum med en musikalisk koppling till traditionen. Valet föll på Jeanette Köhn som är det melodiska navet kring vilket ensemblen kan röra sig med relativ frihet. Jeanette är en av Sveriges mest mångsidiga sångerskor och sedan länge en väletablerad konsert- och operasångerska med internationella engagemang. Hennes naturliga klang och exakta "tajming" passar barockens ofta metriska rytmik och med sin erfarenhet av populärmusik kan hon utan ansträngning anpassa sig till musikernas improviserande. Jeanette gjorde ett första förslag till repertoar och insåg snart vikten av att bredda urvalet till fler barockkompositörer än Bach. För att utveckla idén kring projektet ringde Nils sin gamle vän, gitarristen Johan Norberg. "Jag visste att han skulle komma på ett sätt att arrangera musiken och eftersom han också är en skicklig studiotekniker och producent kunde han dessutom överblicka hur projektet skulle genomföras" berättar Landgren. Johan tyckte spontant att hans medmusiker i duon "Norrland", saxofonisten Jonas Knutsson skulle passa perfekt i sammanhanget med sin kombination av att vara både jazz- och folkmusiker. Basisten Eva Kruse som samarbetat med både Landgren, Köhn, Norberg och Knutsson i tidigare projekt var ett självklart val för att göra kvintetten komplett. Eva är en av tysklands ledande kontrabasister och medlem i trion [em] men har också en gedigen bakgrund inom den klassiska musiken. Ensemblen träffades och började repetera inför det första framträdandet som gick av stapeln i Leipzig sommaren 2007. Man ställdes inför knepiga men roliga utmaningar:

Kan man byta tonart på klassiska verk? Får man?
Hur transkriberar man cembalo till barytonsaxofon och trombon? Och, hur ska man gå till väga för att spela "Jesu bleibet meine freude" på stålsträngad gitarr med öppen bluesstämning. Det blev något av en tålamodsprövande arkeologisk utgrävning. Musikerna visste att det fanns något fantastiskt därinne, men att man måste vara försiktig för att inte skapa utslätade versioner av originalen. Under arbetets gång fann man något som underlättade; en överraskande likhet mellan den svenska folkmusikens och barockens frasering.

Första konserten gav mersmak och man bestämde sig för att försöka spela in musiken på skiva så snart det fanns möjlighet. Men det var inte förrän 2010 som konkreta planer började ta form. Under arbetsnamnet "New Eyes on Bach" tog man kontakt med Radiokören och föreslog en gemensam konsert. Dirigenten Gustaf Sjökvist, en välkänd musikprofil i Sverige med en unik bredd i genrekännedom föreföll som det självklara valet att leda den här typen av konsert. Efter två utsålda hus på Radiokörens hemmascen, Sveriges Radi