Jag lovar att det inte ska hända fler otäcka saker nu. Jag gör allt jag kan för att det ska bli som förr i tiden. Tror du mig?

Det är svårt att beskriva Svart tomtebloss med ord och göra den någon som helst rättvisa.

Det är en gåtfull antisaga som smälter samman en prinsessrosa flickvärld och gothsvart splatter till en tjusande mardröm om naiv godhet och fegt medlöperi, om grymt svek och dubbelmoral, om kalla själar och slocknande liv. En kuslig satir som fängslar med skönhet och lockar med fasa.

Ur Carl-Michael Edenborgs recension i ”Aftonbladet:

Svart tomtebloss är en sorts Flugornas herre i serieform. Den leker med tanken på hur det skulle gå om ett gäng femåringar försökte bygga ett samhälle mitt i en ”natur” som är lika främmande för dem som det ”mänskliga”, som de inte har någon riktig uppfattning om och som även för vuxna bara utgör ett gränsvärde.

Den grafiska stilen i denna utsökta och kväljande serieroman påminner mig om Hayao Miyazakis animefilmer. Det är en saga för vuxna berättad i en form som tilltalar barnasinnet. Därigenom kryper också dess mörker – den franska titeln är Jolies tenèbres, kanske ”Muntert mörker” – djupare in i läsarens eget mörker och lämnar ärr av skönhet.

Svart tomtebloss väckte stort uppseende och debatt i hemlandet Frankrike när den kom ut 2009. Den förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet i Sverige. Den är spännande och filosofisk, provocerande och rolig; och den bekräftar ännu en gång seriemediets unika möjligheter.