Alice Cooper var något av det farligaste som fanns inom musiken 1971. Namnet var detsamma som en häxa på 1600-talet bar och imagen var allmänt hälsovådlig. Men, det var en image och inget annat. Visst kan en avvikande stil vara till hjälp när man ska göra sig ett namn, men bandets musik klarade sig egentligen bra på egen hand. Det var med tredje plattan "Love it to death" det hela föll på plats. Bob Ezrin kom med som producent, och det var kanske allra viktigast för soundet. "I'm eighteen" blev en hit och den fick många att upptäcka albumets kvalitéer. "Love it to death" är en kanonplatta och den första i raden av Alice Cooper-klassiker.