Vägen till Klockrike

På ändlösa grusvägar, i tät barrskog och till svalkande insjöar vandrar den före detta cigarrmakaren Bolle. Att vara luffare är att undvika poliser, tigga utan att provocera och hantera människors rädsla. Men det är också idén om ett liv i frihet.

I Vägen till Klockrike möter vi ett Sverige som genom industrialiseringen håller på att omstöpas i grunden. Med stor konkretion beskriver Harry Martinson en försvunnen värld och borttappade ideal – ämnen som känns lika aktuella idag som 1948 när boken första gången kom ut.

Harry Martinson (1904–1978) är en av portalgestalterna inom svensk litteratur. Han har tilldelats en stor mängd priser, däribland Nobelpriset 1974 som han delade med Eyvind Johnson. Han blev ledamot av Svenska Akademien 1949 och var under åren 1929–40 gift med Moa Martinson.