När motorn stannat är det alldeles tyst. Vi står mitt på en öppen yta i Masai Mara nationalreservat i sydvästra Kenya. En bit därifrån, 300 meter längre fram, är det grönt och frodigt. En bäck ringlar sig fram genom landskapet och ger liv åt den annars torra omgivningen. Vi slår upp tältet och sätter oss ner för att äta. Det är fortfarande ljust, men solens strålar kämpar alltmer mot den kommande natten. Vi äter cornflakes med torrmjölk och skämtar om känslan av att vara mitt bland djuren. Plötsligt är det svart, natten kommer direkt och eftermiddagen har blivit ljummen kväll. Vi packar ihop och sätter oss på motorhuven för att prata. Det är kusligt ensamt. Vi känner oss iakttagna och lyser ut i mörkret med bilens kraftiga arbetsbelysning. - Såg du, säger jag till Kristina och pekar ut mot den svarta natten. - Visst var det ögon. Mängder av ögon........